Ofta tänker vi väl att nåd är något vi får bara när vi inte förtjänar det. Därför värjer vi oss kanske mot detta begrepp. Det känns måhända ovärdigt, förnedrande, ja, som själva motsatsen till rättvisa – och är inte därför nåden något som vi helst skulle vilja slippa eftersom själva förutsättningen är våra brister och begränsningar, våra misslyckanden och tillkortakommanden?
Ett av huvudsyftena med denna bok är att visa att det sättet att resonera om nåd är ofullständigt och otillräckligt. Det i sin tur beror nog på att nåd är ett problematiskt begrepp: ja, märkligt nog är det på en och samma gång, å ena sidan, överutnyttjat och därmed för många förbrukat, och, å andra sidan, inte tillräckligt använt, och därför obrukat och därmed obekant. Denna bok vill visa att det finns få saker som är så viktiga i detta liv som just konsten att bli vän med nåden.